Emmas liv

Asså jag fattar absolut ingenting.
Jag har gått i tusen och åter tusen bitar.
När jag kom till skolan i morse så sa Anna P typ " AnnaT har typ slutat".
Det kom verkligen som en chock, asså jag menar, du hade ju pratat om att du kanske skulle göra det.
Men jag tog det lixom inte på absolut fullaste allvar.
Jag trodde att du skulle komma över det. Men noop.
Jag saknar dej så jävla mkt Anna. Och det har bara gått en dag.
Vi pratade om dej jättemkt idag.
Alla minnen vi har Anna.... De kommer såklart alltid finnas kvar i mitt hjärta (som är i tusen bitar som sagt)
Vi som stod varandra som närmast just nu, jag har aldrig litat på någon så mkt som jag litar på dej...
Hur vi än försöker så kmr det aldrig att bli som det har varit, även om vi kmr träffas nu oxå...
Du var den enda jag kände mej trygg fullt ut med. När de andra svek så fanns DU alltid där och lyssnade tills jag pratat klart.
Jag tror inte att det kommer vara slut på vår vänskap, men som sagt, det kommer nog inte bli som förut igen.
Så jag vill tacka dej för de här 3½ åren och säga att du har har förändrat mitt liv till det positivare och du har varit som "a candle in the dark" för mej. Tack för att du har varit du.
Och du ska veta att jag aldrig kommer glömma hur underbar du är.
Jag älskar dej som jag inte älskar någon annan... du är bäst Anna.

Om jag skriver mer nu börjar jag gråta sååå.


Kram